söndag 18 januari 2009

Måste ju bara berätta om hur tokigt det kan sluta ibland

Det var fredag och Cissi skulle göra mig sällskap hemma hos min bror när jag var kattvakt. Slog slag i saken och hon skulle sova över där med mig oxå. Vi gjorde ett litet stopp på Tempo för att handla lite käk och snask till kvällen. Tiden rulla på och jag tog mig ett litet bad sen vart det lite TV och lite tid framför datorn. När sötsuget smög sig på så slängde vi in några äppelknyten i ugnen 200grader i 20min. Gott att ha något att snaska på hela kvällen och natten tänkte vi. Hehe visst lr inte! Vi brukar köpa sådana ibland och har aldrig varit några som helst problem förut men om jag vetat att det skulle bli så här hade jag allt kunnat hoppat över dem...

Jag sitter framför datorn och tycker att det börjar lukta lite bränt men det är väl ugnen tänkte jag men precis i samma veva nämner Cissi det oxå. Jag ber henne att gå in i köket för att tittat till dem. Dem är svarta säger hon bara och jag tog det med en klackspark, lite bränt gör väl inget. Jag går ut i köket och ser bara hur Cissi öppnar ungsluckan och det bokstavligen bolmar ut rök. Panik!! Minst sagt... Kastar mig på fönstret, trampar i både kattmaten och deras vatten och Cissi passade på att låsa in katterna i sovrummet. Får problem med att öppna fönstret och efter mycket om och men med den där jävla hissgardinen fick vi upp fönstret. Det slog mig då att tänk om grannarna ringer efter brandkåren när dom ser hur det bara väller ut rök. Rök i hela lägenheten och finner mig själv springa runt som en yr höna och viftar med en handduk, som om det skulle hjälpa... Cissi var lugnet själv. Tur i oturen att brandvarnaren inte drog igång! När allt äntligen hade blivit något bättre gick luften ur mig och jag sjönk ner i soffan. HERREGUD!!!

Runt ett slängde vi oss i säng. Gluttade i några klädkataloger och babbla. Hade så svårt att somna. Vid halv tre tiden slog det mig hur kvällen varit och kunde inte hålla mig för skratt. Det sluta med att vi bara låg där och skrattade, så tårarna rann, åt eländet. Vill inte ens tänka på hur det kunde ha slutat... Men lite kul var det när man tänker tillbaka.
Kram Kram


Ingen ide´att provsmaka ens!
Katterna jag tog hand om...
Franz

Zelda



2 kommentarer:

Vita små hjärtan sa...

Men snälla Sandra då..... tokigt det kan bli... Kram

Mitt vita staket sa...

Se där nu är du igång..Kram